Sista veckan i mars hade barnen skollov – spring break – med möjlighet till lite semester. En snäll doktorand lovade att hålla liv i mina celler medan vi bilade norrut genom Washington. Målet för resan var San Juan Island endast några stenkast från Vancouver Island i Kanada.
Seattle
Efter tre timmars körning norrut på Interstate 5 tätnade trafiken och Seattle tornade upp sig framför oss. Under eftermiddagen och kvällen klarade vi av det allra nödvändigaste i ”Rain City”. Vi hann besöka Pike Place Market där fiskar kastas över besökarnas huvuden, promenera längs Seattle Waterfront, åka upp i Space Needle och – avslutningsvis – åka Seattle Center Monorail tillbaka mot hotellet. Det var inte alls en regnig stad vi fick se utan ett Seattle från sin allra soligaste sida.
Vår i Seattle
Seattle Waterfront
Tuggummivägg vid Pike Place Market
Tuggummivägg vid Pike Place Market
Space Needle i Seattle
Space Needle i Seattle
Seattle Center Monorail
Seattles Officiella smeknamn är Emerald City. Det känns väldigt aktuellt just nu; på kort tid har jag varit två gånger på bio och sett Oz the Great and Powerful. I Seattles fall syftar namnet på de åretruntgröna skogarna som växer runtom i Washington, eller The Evergreen State som det står på bilarnas registreringskyltar.
Semesterns i särklass dyraste övernattning gjorde vi på 26:e våningen i Crowne Plaza Hotel i centrala Seattle. Det var inget aktivt val utan straffet för att vi bokade semestern alldeles för sent. Endast frukost och parkering hos Crowne Plaza kostade mer är nästa övernattning i Anacortes. Jag kunde aldrig njuta av vårt dyra hotellrum eftersom jag låg Sömnlös i Seattle och lyssnade på luftkonditioneringens traktorljud.
Utsikt från vårt rum på 26:e våningen i Crowne Plaza Hotel
Boeing
Semesterns andra dag inledde vi med guidning i världens största byggnad – Boeings flygplansfabrik utanför Everett. Vi fick se tillverkningen av alla de olika flygplansmodellerna. Sist visade guiden oss till det nya Boeing 787 Dreamliner som tydligen ska vara något alldeles speciellt. Allt det här var intressant, men nu i efterhand tycker jag att vi förspillde tid då vi skulle ha njutit av det vackra vädret.
Whidbey Island
Färden gick vidare med färjan till Whidbey Island. Det var skönt att komma bort från morvägen och vi lät den korta bilresan till Anacortes ta hela eftermiddagen. Vi tog oss tid till att promenera längs en av stränderna där vi samlade snäckskal och vackra stenar. De har som nu har sällats till vår digra samling av strandfynd. Intill stranden där vi gick reste sig vägg av lera upp till platån ovanför.
Lerstup vid stranden på Whidbey Island
Tanken slog mig att leran när som helst skulle kunna ge med sig och rasa ut i havet. Mycket riktigt, ett par dagar senare inträffade ett stort jordskred vid en strand alldeles i närheten.
Vi lämnade ön via den höga bron över Deception Pass. När vi stannade för att titta på utsikten utsatte vi oss för en inte enbart angenäm promenad ut på bron. Långt, långt nedanför den gamla stålbron skapar tidvattenströmmen djupa virvlar i det smala sundet. Vid det laget var det kväll och vi åkte direkt vidare till nästa hotell. För att vara nära färjan som skulle ta oss vidare till San Juan Island hade vi bokat in oss på det billiga Anaco Inn i Anacortes.
Deception Pass – det smala sundet mellan Whidbey Island och Fidalgo Island
Deception Pass – det smala sundet mellan Whidbey Island och Fidalgo Island
Skyltning vid Deception Pass
San Juan Island
Färjeturen till Friday Harbor på San Juan Island är precis lika vacker som vi ryktet säger. Färden gick genom en skärgård där spridda sälar kikade upp ur vattnet. I alla riktningar såg vi snötäckta berg. Inte en våg syntes till men tidvattnet gjorde att vattnet nästan forsade fram. Friday Harbor är ett litet charmigt samhälle där man kan övernatta ganska billigt och åka ut på valturer för att titta på späckhuggare. Chansen att få se valarna i mars är så liten att vi hade bestämt oss för att skjuta upp det till juni.
Vy från färjan mellan Anacortes och Friday Harbor
Små pontonflygplan trafickerar San Juan Islands
Valarna ska också kunna ses från land, speciellt från klipporna vid Lime Kiln Lighthouse. Vi såg inga förstås men vi kan stoltsera med att vi har sett Kanada, om än på någon mils avstånd. Vi fick se mängder av andra djur, bland annat en räv, sälar, sjölejon och massor av rovfåglar.
Lime Kiln Lighthouse, San Juan Island
Kanada på andra sidan Haro Strait
Svårfotograferad räv på San Juan Island
Orädda hjortar på San Juan Island
Stränderna var förstås populärast, speciellt bland barnen i familjen. Att det inte är sommar gör varken till eller från vad gäller bad. Havet är så kallt att bad är uteslutet även mitt i sommaren. Den roligaste stranden var South Beach som är helt fylld av drivved. Där bygger människor kojor av allt från hela träd till plankstumpar som har flutit iland.
South Beach på San Juan Island
Hemresa
Vi bodde två nätter i Friday Harbor innan det var dags att åka hem. Efter ett sista försök att få syn på valarna vid Lime Kiln Lighthouse befann vi oss under resten av dagen på färjan och i bilen på Interstate 5. Vid det laget hade det soliga vädret övergett oss. När vi körde igenom Seattle öppnade sig himlen och regnet följde oss sedan hela vägen hem till Portland.
Johan bloggar 