I måndags inföll Martin Luther King, Jr. Day och skänkte oss en uppskattad långhelg. Då kunde vi klämma in en heldagsutflykt i vårt annars så späckade helgschema. I söndags morse körde vi söderut genom Willamette Valley med siktet inställt på Silver Falls State Park. Som namnet antyder är parken hem för många vattenfall. Den ligger halvannan timmes bilfärd från Portland, öster om Oregons huvudstad Salem.
Längs vägen söderut tätnade den envisa dimman alltmer. När vi passerat Salem och kommit ut på landsbygden körde vi genom ett sagolandskap som hämtat ur Narnia. Dimman hade – fick vi veta senare – legat tät över slätten i en veckas tid. Kylan och dimman hade avsatt så mycket frost på träden att den likaväl hade kunnat passera för att vara snö. Medan vi körde mellan vingårdar och julgransodlingar började vi inse att vi kanske inte skulle se solen den dagen.
Dimma
Frost
Frost
De sista kilometrarna före vårt mål ledde oss upp på betydligt högre höjd. Kanske var det första tecknen på att vi närmade oss Kaskadbergen. Helt plötsligt befann vi oss ovanför dimman i strålande solsken. Från en utsiktsplats invid vägen spanade vi ut över ett hav av dimma som nådde ända bort till Kustbergen. För att förstå dimmans vidsträckta utbredning ska man veta att den omslöt bl.a. två hela städer – Salem och Dallas(!).
Dimma med Kustbergen i fjärran.
Vattenfallen får alldeles för lite uppmärksamhet tycker jag. De borde lyftas fram bland Oregons mest häpnadsväckande sevärdheter. Vi hade tänkt oss en promenad för att kunna se flera av vattenfallen men vi kom endast att se två – South Falls och Winter Falls. Det gick helt enkelt inte att ta sig fram. Vattnet som sprejas ut av vattenfallen hade frusit till is på marken. Där stigen passerade Winter Falls var den en brant skridskobana och vi fick vända om.
South Falls
South Falls
Trots att vi inte fick den promenad vi tänkt oss var vi mer än nöjda. Enbart dimman, frosten och det femtiofyra meter höga South falls gjorde besöket väl värt bilresan. Vi åkte hemåt genom dimman med mersmak och planer på att återvända när det blir varmare.
Johan bloggar 